Semaglutide, Tirzepatide och Retatrutide: agonism vid en, två och tre receptorer

Semaglutide, Tirzepatide och Retatrutide grupperas ofta tillsammans, men deras receptormål och evidenshistorik skiljer sig åt. Semaglutide aktiverar GLP-1-receptorn. Tirzepatide aktiverar GIP- och GLP-1-receptorer. Retatrutide undersöks som agonist vid GIP-, GLP-1- och glukagonreceptorer.

Orden enkel, dubbel och trippel beskriver vilka receptorer som påverkas – inte en skala som automatiskt rangordnar effekt eller säkerhet. Molekylerna bör inte heller döpas om till ”GLP-1”, ”GLP-2” och ”GLP-3”. GLP-2 är en annan biologisk signal, inte en kortform för Tirzepatide.

Vad förändras på receptornivå?

En receptor är ett protein i cellen som svarar på en viss signal. En agonist aktiverar receptorn och sätter därmed i gång efterföljande reaktioner. Kunskap om vilka receptorer en molekyl påverkar ger en mekanistisk utgångspunkt; den säger inte hur stor en klinisk effekt är utan mätningar på människor.

Semaglutide verkar via GLP-1-receptorn, med effekter av betydelse för aptitreglering, födointag och glukoskontroll. EMA:s bedömning av Wegovy ger regulatorisk bakgrund och produktinformation. Slutsatserna gäller det utvärderade läkemedlet och definierade indikationer, inte varje produkt som bär namnet Semaglutide.

Tirzepatide är en molekyl med aktivitet vid två receptorsystem, inte en blandning av Semaglutide och en separat GIP-produkt. EMA:s bedömning av Mounjaro beskriver denna dubbla aktivitet och det godkända läkemedlet. GLP-1 och GIP är inkretinhormoner: bland deras fysiologiska funktioner ingår att koppla näringsintag till insulinutsöndring.

Retatrutide tillför aktivitet vid glukagonreceptorn. Glukagon är inte ett inkretin, så ”trippelreceptoragonist” är mer korrekt än ”trippelinkretin”. Glukagonsignalering deltar i energi- och glukosomsättningen, men att lägga till detta mål garanterar inte i sig större viktminskning eller en bättre samlad nytta–riskbalans.

Detta är en farmakologisk jämförelse, inte en rangordning av forskningsprodukter.

En direkt jämförelse är mer informativ än separata rubriker

SURMOUNT-5 prövade Tirzepatide direkt mot Semaglutide hos 751 vuxna med obesitas utan typ 2-diabetes. Det var en randomiserad, öppen fas 3b-studie: tilldelningen var slumpmässig, men deltagare och prövare visste vilken intervention som användes.

Studien jämförde maximalt tolererad subkutan Tirzepatide på 10 eller 15 mg med Semaglutide på 1,7 eller 2,4 mg. Detta är uppgifter om studiebehandlingarna, inte anvisningar för administrering. Vid 72 veckor var de skattade genomsnittliga viktförändringarna −20,2 % respektive −13,7 % – en skillnad på 6,5 procentenheter inom denna studie. Gastrointestinala händelser var de vanligaste oönskade händelserna i båda grupperna. Huvudrapport från SURMOUNT-5.

Randomisering är viktig eftersom den minskar systematiska skillnader mellan grupperna vid studiens början. Båda interventionerna utvärderades med samma kriterier för deltagande, uppföljningstid och bedömningsram. Det gör jämförelsen mer välgrundad än att ställa resultat från oberoende studier bredvid varandra.

Slutsatsen har ändå sina begränsningar. En större genomsnittlig viktminskning under dessa förhållanden fastställer inte överlägsenhet för alla kliniska utfall, för personer med diabetes eller för andra beredningar. Den öppna studiedesignen är också relevant när behandlingsupplevelser och behandlingsavbrott tolkas, även om kroppsvikt är ett objektivt uppmätt effektmått.

Varför populationen och analysen hör hemma bredvid procentsiffran

STEP 1 inkluderade 1 961 vuxna med obesitas, eller övervikt med ett associerat tillstånd, utan diabetes. Vid 68 veckor gav Semaglutide en genomsnittlig viktförändring på −14,9 %, jämfört med −2,4 % för placebo, enligt analysen utifrån tilldelad behandlingsstrategi. Båda grupperna fick en livsstilsintervention. Huvudrapport från STEP 1.

En analys utifrån tilldelad behandlingsstrategi behandlar den tilldelade interventionen med hänsyn till händelser som behandlingsavbrott, i stället för att enbart undersöka vad som hände bland dem som fortsatte behandlingen. Den är därför inte utbytbar mot en analys som är utformad för att skatta en effekt under antagande om fortsatt följsamhet.

Den dubbelblinda fas 2-studien av Retatrutide vid obesitas omfattade 338 deltagare. Den primära bedömningen gjordes vid 24 veckor, med fortsatt uppföljning till 48 veckor. I gruppen som fick 12 mg var viktförändringarna, beräknade som minsta kvadratmedelvärden, −17,5 % vid 24 veckor och −24,2 % vid 48 veckor; motsvarande förändringar med placebo var −1,6 % och −2,1 %. Gastrointestinala oönskade händelser och förändringar i hjärtfrekvens rapporterades också. Huvudrapport från fas 2-studien av Retatrutide.

Dessa resultat påvisar en signal i den studien. De ger inte någon randomiserad jämförelse med vare sig Semaglutide eller Tirzepatide.

Evidensen för Retatrutide sträcker sig nu bortom fas 2

Lillys uppdatering den 23 juli 2026 rapporterade övergripande resultat från TRIUMPH-2 och TRIUMPH-3 och beskrev en planerad ansökan till FDA under första kvartalet 2027. Meddelandet är fortfarande användbart som bakgrund till utvecklingshistoriken, inte som ett besked om godkännande.

Vid granskningens brytdatum den 25 oktober 2026 fanns fullständiga fas 3-publikationer tillgängliga. Rapporten från TRIUMPH-1 den 29 september beskrev 2 339 deltagare med obesitas utan diabetes under 80 veckor, med en minskning på 28,3 % vid 12 mg enligt effekt-estimanden. Primärpublikation från TRIUMPH-1.

Det tillhörande resultatmeddelandet från Lilly tog också upp Lancet-publikationen om TRIUMPH-2 vid typ 2-diabetes. Den rapporterade minskningen vid 12 mg var 20,8 % för hela populationen; siffran 23,4 % gällde undergruppen med BMI på minst 35, inte den totala studiepopulationen. Dessa sammanfattningar från sponsorn måste hållas åtskilda från primärpublikationer och från skattningar enligt behandlingsregimen som inkluderar behandlingsavbrott.

Läs jämförelsen utan att göra den till en topplista

Receptorbiologin förklarar varför dessa är olika interventioner. Studier fastställer vad som hände i specifika populationer under specifika förhållanden. Varken fler receptormål eller en större procentsiffra från en separat studie fastställer en allmängiltig överlägsenhet.

De enskilda artiklarna om Semaglutide, Tirzepatide och Retatrutide utvecklar dessa evidenshistoriker var för sig. Godkännande gäller specifika läkemedel och användningsområden; forskningsprodukter är inte utbytbara mot dessa läkemedel eller mot material som används i kliniska prövningar.

Granskad den 25 oktober 2026.